Status: Glad

Tror jag i alla fall:P Nej men, jag har lagt all ångest och förtvivlan åt sidan så länge. Sånt där blir man ju ändå bara gråhårig av. Även om jag kan tycka att det är nödvändigt att känna sig bajs ett tag i början...

Men mitt liv stavas ICA nära Älta just nu. På fredag har jag jobbat i nio dagar i sträck, och avslutar då perioden med att jobba 7-19. Lovely? Nja... man blir ganska trött. Men alla arbetsläger som funnits (finns) genom tiderna har iofs bevisat att människan kan klara sig ofattbart länge under extremt dåliga förhållande. Så varför skulle inte jag klara mig nio dagar på Ica? Tja, en ganska svensk fråga kanske? Vi vill gärna klaga på att vi har det jobbigt, men måste sedan tala om att vi vet att så många har det sämre. Men i smyg sen så klagar vi ändå. Men vafan, växer man upp i vårt samhälle så blir det ju så. Ett resultat av en produkt.

Nog om det, jag ville komma till slutsasten att jag egentligen är för trött för att skriva. Så jag ska sluta. Men läsa era bloggar gör jag likväl. Det blir man inte trött av...

All right, catch up with ya guys later...

Kiss Kiss, Hug Hug

Jag har ju sagt att jag ska blogga mer ofta

Och det medför dessvärre deprimerande blogginlägg...

Det ser inte ljust ut för min dans. Jag ska praktiskt taget jobba hela tiden fram till sommaren. Nu har jag inlett min jobbperiod på sju dagar i sträck. Och sånt kommer jag ha fullt med sen, en gång tom åtta dagar på raken...Men jag får väl glädjas ut pengarna, och att det ändå är kul att jobba där. Men det är svårt när man ser sin dröm slås i småbitar framför en. Man vet inte hur mycket man kan älska något förrän det är borta. Det är helt sjukt. Jag trodde aldrig jag kunde reagera så starkt. Men så är det. Och allra mest handlar det om ens nära och kära. Familjen allra främst antar jag....

Igår när jag kom hem från jobbet, 22.00, får jag nyheten att mammas starroperation (för ögonen) misslyckades och att hon måste ligga kvar över natten. Hon ser ju redan så jävla pissigt dåligt som det är... Att sedan få en blödning under operationen förbättrade inte situationen... Hon måste tillbaka igen. Jag och mormor skulle åka och hämta henne idag på sjukhuset, men tokstollan åkte hem själv, näst intill blind på ena ögat och gravt synskadad på det andra. Fast man ska egentligen inte säga blind överhuvudtaget, synskadad är man... Men vad upprörd jag blev, men så glad att hon var hemma... Det tog verkligen hårt att få reda på att det hade gått dåligt... En enorm tyngd i bröstet. Fruktansvärt.

Vad kan jag berätta för roligt? Nej... förlåt mig, men jag ser för mycket i svart nu... Men jag glädjs ju åt att alla verkar ha det super. Men eftersom inte alla kan ha ångest och vara deprimerade samtidigt (för då skulle ju ingen finnas att för att trösta) tänkte jag vara det nu... Så alla vet.

Men jag saknar er alla däremot väldigt mycket. Det kan inget ändra på:)

Aufwiedersehen!!!

Jaha... segt värre...

Jag visste ju att jag skulle få ställa in några danskurser, helst ingen så klart, bara en om det var lugnt, aldrig i livet (helst) två. Nu är det så att det är två, kanske tre, samt att det är de två som jag inte kan tänka mig att inte gå på. Tisdagar, torsdagar, fredagar 17-21, tog Sandras lördagspass 16-21 ( det är inte många pass i sig så klart... )Ja, vad är det för mening att ha ett liv om mitt syre har tagits ifrån mig? Jag kommer inte få dansa på elevföreställningen. Jag kommer att få vänta i över ett år... och då... då är man ju gammal som skatan...

Jag ska iväg och ge blod snart... Tänkte att en god gärning kanske skulle få mitt liv att inte kännas helt värdelöst... Tänka på något annat, någon annan... Det är jobbigt att tycka synd om sig själv. Jag hatar det! Jag vill inte! Jag ska ju inte behöva klaga, jag har ju ett jobb och arbetskamrater som jag trivs med. Men fan ska jag ta mig till? Dansen är det ENDA jag är någorlunda bra på. Det som jag trodde INGEN skulle kunna ta bort från mig.

Tji... så fel jag hade...

Men jag har ju ett jobb i alla fall. Utan jobb, ingen dans alls.

Men vad kan man göra åt ett brustet hjärta? Vad gör man när man har förlorat sitt livs kärlek?

Tillägnat alla er!

I carry your heart with me

i carry your heart with me (i carry it in my heart)
i am never without it (anywhere i go you go, my dear: and whatever is done by me is your doing, my darling)
i fear no fate (for you are my fate, my sweet)
i want no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you.

here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life: which grows higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart.

i carry your heart

(i carry it in my heart)

/e.e cunning

Tänkte bara kika förbi

Här hos mig är läget under kontroll. Jag jobbar ingenting just den här veckan, med undantag för typ fyra timmar. Men snart blir det klart mer än så:) Jag sitter och lyssnar på ett norskt band som min broder avgudar och inte kan sluta prata om; Kaizers Orchestra. Mitt musikprogram på datorn har valt att kalla musikstilen "Ompa", tycker jag är lite kul. Jag känner mig engegerad idag, i vad vet jag bara inte. Har anmält mig hos donationsverket i alla fall. Har tänkt att göra det ett bra tag nu. Vill gärna skänka pengar genom UNICEF också. Ska börja göra det från och med nästa månad. Jag ger pantpengarna till Kooperation utan gränser, avrundar alltid uppåt i de affärerna som gör sånt. Men finns det nåt mer man kan göra??? Just det, ge blod också:P Kanske kan göra det imorn vettja. Annars har jag inget att göra förutom att vänta på att henrik ska komma samt laga middag och tvätta. Då känner jag mig ännu lite viktigare. Men säg nåt annat som kan passa mig? Nåt annat viktigt. Nåt med djur kanske?

Dumma mig... Jag lovade mig själv att inte tycka om detta band... jag har redan attacerat henriks kompisar för att tycka om dem... Men den här låten var ju fin. Passar mitt humör som handen i handsken...

Petter passar inte mitt humör... Vänta... Lilla Sjöjungfrun... Visst ja, jag har ju den låten... hela min värld... Det var nog min favoritfilm när jag var liten... även fast jag inte hade den på band. Men jag ville ju vara Ariel:)

Nu ska jag hitta en dikt på nätet som jag tycker om...

ha det bra nu allihop! Puss Puss

Det nya året ska väl börja med världens baksmälla???

Eller inte... Det kan, men ska fasiken inte. Inte om man ska jobba hela dagen på Ica efter en lång men dock så rolig nyårsafton. Helst ska man inte heller bli väckt av sin chef och bli ombedd att komma så fort som möjligt för att det är en man kort. Klänningen fortfarande på, ett hår som ser ut som som nåt som skulle sitta på en grottmänniska (efter allt för mycket hår - och glanspray och samt efter en rejäl omgång med locktånget) och en hemsk smak osandes i munnen. Jaja, springa upp, borsta tänderna, låta smiknet sitta kvar, byta kläder, dricka massa vatten, en liten dusch parfym och sedan raka vägen till tunnelbanan för att upptcäak att det faktiskt inte är 31 december som det står att mitt Sl-kort gäller t.o.m. Jag försökte verkligen att ignorera att det var 1 januari. Bajs. Bajs. Fick betala och det kändes skit. Trodde att jag skulle döööö på busssen. Men mådde ändå ganska bra när jag klev in på Ica. Fick självklart börja sitta i kassan. Och det var då det började. Jag har typ aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag trodde att jag skulle kasta upp hela magen och inälvorna över kassan. Det värsta var att jag aldrig gjorde det. Så jag mådde så där pyton som man gör precis innan man ska kräkas exakt hela tiden. Och med huvudvärk och en käke ur led efter allt gäspande. Det var rent ut sagt fruktansvärt. Men jag klarade det, och sprang endast två gånger till toaletten (utan att något hände då förståss) Annars jobbade jag healt utan paus. Jag hade nog klarat mig bättre om jag hade fått plocka varor och sånt. Att sitta i kassan är så himla jobbigt när man redan är trött från början. Man är så låst. Får inge syre. Måste vara social och alert. Nej. Det passade inte denna dag. Pappa kom och hämtade mig. Det var bra. Åt lite mat, min första på hela dagen, och däckade i soffan och sov till tio imorse.

Men....

Nyårsafton var bra. Albert och Viktor lagade mat och Henrik fixade allt runt om. Det var fyrarätters (nästan fem) Det börades med en grönärtssoppa med champange i (och massa annat förståss) Asgod! Sedan älgfrikadeller med pasta och tomatröra. Efter det kom varmrätten som var lambracks (lamrevben) med jordärtskockspuré och någon sorts chokladsås till. Efterätt var marscapone med vit chokaldsås med fruktöl i. Och till kaffet var det ädelostfyllda tryfflar. Jag kan skriva menyn sedan ord för ord, låter mycket mer fancy då. Men jag lovar, det var lyxkorgskvalité på det där. Helst vansinningt gott. Till allt detta drack vi rött och vitt vin, öl och portvin. Så redan där började allt blandas hejvilt i magen.

Sedan började partyt. Det finns inte så jättemycket att säga. Det var lyckat. Det var lagom mycket folk. Morgan var där, hör och häpna. Vi sa ingenting till varandra, förutom hej och så. Men men, vi har väla aldrig pratat, så varför just då? Det var allmänt hålligång och alla var glada. Vi skålade med mousserande vin och cigarrer!! och sköt fyrverkerier. Och hela kvällen och natten slank det ned vin, öl, cider, drinkar, ren sprit och hej och hå. Jag lyckades tappa en cola flaska på foten, gjorde typ asont, samt konsten att placera ölglaset över bordskanten. Det mest dumma var ju att jag kollade bort när jag skulle göra det. Henrik och Mickes granne som var där, med sina kompisar, skrattade. Men jag var ju inte den som brydde mig särskilt mycket om det. De blev ändå så himla glada för att jag hookade de med drinkar stup i kvarten. Jag blir väldigt intensiv i mitt respektive helt lam i detta tillstånd. Jag somnade som en valross eller nåt.... och fick ett bryskt uppvaknande...

Idag har mamma och jag gått i alla affärer som det typ går att gå in i på hornsgatan samt några på götgatan. Syftet var att köpa terminskort. Men det var så mysigt att går unt att vi fortsatte i flera timmar. jag köpte ett par jättefina skor på stadsmissionen för 100 kr. Jättefräsha. Ser inte ens använda ut=)

Nu är jag hos henrik. Är så himla glad att de inte ringde från Ica och bad mig komma dit. Jag hade fysiskt sätt dött då.

God fortsättning och allt. Så ses vi på lördag!

PussPiss