tack

tack för era fina ord...:) Det är så sjukt när sånt här händer. Ett liv som bara rycks bort från jorden, ett liv som några dagar innan skuttade och åt massvis med mat... Mm, det får en att se på livet med lite mer perspektiv... Men nu är det bra. Jag hade ställt in mig på det de senaste dagrna att det skulle ske, hon varken år eller drack; typiskt för smådjur som snart ska dö... Tack Gode Gud för Texas. Utan honom hade det blivit svårt...

Nu sitter jag och pratar med Su på msn=) Men ska snart bege mig till brorsans lägenhet. Sova. Diska. Äta. Sova. I princip...

So long...

Pussar