onsdag, augusti 16, 2006

Nu är det nog officiellt...

...att jag måste vara den absolut sämsta personen någonsin... Vad har jag i år? Tja, dansen. Okey... det kommer väl förgylla min vardag. Men ändå, jag har ju betalat för det. Jag måste få pengar också. Jag har ingen framtid, inget liv... Men jag får väl leva med det. Alla kan inte ha det bra... Jag ska försöka göra det bästa av situationen. Jag har ju sökt jobb, söker jobb. Men jag är väl ingen nåt jobb vågar ta sig an... Och det suger. För jag vill ha en säker framtid.

4 kommentarer:

Susanna sa...

Nej men nej men! Ska du ta över Hannahs oroande nu? Ta det bara lugnt, det kommer att lösa sig! Fortsätt bara att söka jobb så kommer du förr eller senare att hitta någon som behöver nyanställa. Jag är säker på att det löser sig!
Puss!!

Andrea sa...

Ja, säger detsamma, nu ska inte Malin gå och oroa sig! Det fixar sig, fortsätt bara att insistera och vara "på" så måste det väl fixa sig snart. Pussar!!

hannah sa...

Hey Malin, jag vet EXAKT hur du känner dig, och senast i förrgår fick jag ett deppanfall för att jag trodde att det var slut med mig. Men, vad tror du händer när man som minst anar det? Jo, nånting dyker upp! Det enda du behöver göra är att fortsätta söka jobb, ända tills du får ett. Och du kommer få ett jobb, det vet jag! (Varför inte lämna CV till ICA där s (kanske jag) jobbar?)Jag har sökt och delat ut hit och dit. Läste att McD här där jag bor sökte folk och jag lämna mitt Cv och poff - nu ska jag dit på intervju med. Och ett tips är att vara på dem och ringa och fråga! Det fixar sig alltid på ett eller annat sätt (även om jag inte trodde det i förrgår, du ser). Och du - de vill ha dig! Du måste bara övertyga dem! Många kramar!!

Mallan sa...

tack för de uppiggande orden=)Jag vet att dte kommer att ordna sig. Men jag fick bara psykbryt eftersom det kändes som om alla andra har allt ordnat för sig... Jag vet ju att det inte är synd om mig. Jag bara dampade lite:P